Jobbtankar

När man trivs som bäst med att vara mammaledig måste man börja fundera på att börja jobba igen. Tanken är att jag ska börja jobba i augusti, det känns inte alls kul just nu. När någon frågade mig innnan om jobbet så hade jag svarat att jag helst ville börja redan i januari och att pappan skulle vara hemma resten. Jag trodde att jag skulle sakna det. Nu kan jag inte förstå hur jag kunde tänka så. Nu hålls det för fullt på att planeras inför nästa läsår på skolan och då behöver de veta hur mycket jag ska jobba. Ena dagen tänker jag 75% och nästa 50%, det är så svårt. Jag vill att det ska bli så bra som möjligt för oss alla. M känns så liten och dagis så stort, fy! Det är bara att bita ihop och ta ett beslut.
Påsken närmar sig och det innebär att jag måste komma på påskpresenter till barnen och kanske även till min man. Eftersom 13-åringen har godisförbud och den minsta inte får äta godis får det bli något annat. Kanske något som de ändå behöver tänker jag. Påsken kommer vi att fira tillsammans med min familj på Vildmarkshotellet. Pappa fyller 60 år och har bjudit med oss alla dit. Det ser vi fram emot.

Lilla E

Så söt hon var. Hon låg där i sin plastbalja från BB och bara sov. Det är så fantastiskt att de små nyfödda bebisarna har alla kroppsdelar som vi vuxna men i miniatyr (händer, naglar, tår, fingrar mm). Man kan sitta i timmar och bara titta på dem. E var så liten och lätt det kändes som en fjäder när man höll i henne. H och R var så glada, stolta och jag kommer så väl ihåg den härliga känsla man har precis när man fått vara med om detta stora mirakel. Det finns ingenting som går upp i mot den känslan och man kan komma på sig själv att längta tillbaka dit. M som nu är 8 månader drygt blev så stor.
Det har varit en bra helg. Det känns som vi varit nära varandra och verkligen haft tid, jätte härligt. Igår kväll hade vi våra vänner här på middag. Vi åt god mat, pratade och tittade på Sveriges landskamp på Portugal, långtråkigt!!!!! I eftermiddag ska jag ta med de stora barnen och fixa en present till lillkusinen och så hoppas vi på ett beslk till.

Äntligen moster igen!

23.13 i går kväll ringde telefonen hemma hos oss. Gissa om jag vaknade och svarade snabbt. Jag hade lite smått börjat oroa mig för min syster och det lilla barnet som de skulle föda. Man tänker alltid de mest jobbiga tankarna på kvällen när det är mörkt och tyst. Så därför kom deras samtal väldigt lägligt. De hade fått en dotter en timme tidigare och allt hade gått bra. Nu längtar jag bara efter att få se den lilla flickan och få hålla lite i henne.
Igår var jag ute och testade min nya joggingvagn och det gick mycket bättre än jag trott. Så nu finns det inga ursäkter längre. Idag hade vi tänkt oss en promenad och njuta av våren men eftersom vintern kom tillbaka ännu en gång så får det vänta. Det blir kanske en tur på stan med ett caré besök istället.

Att vara mammaledig var så mycket bättre än jag någonsin kunnat föreställa mig. När jag var gravid så hade jag ångest över att vara borta från mitt arbete som jag gillar så mycket och jag var rädd för att bli rastlös och bara gå och vanka. Så fel jag hade. Nu efter att ha varit hemma i 8 månader så är jag väldigt tillfreds med min tillvaro. Det är skönt att slippa stress och krav och jag längtar inte alls efter att börja jobba igen. Mina dagar går väldigt fort och jag hinner med så mycket roligt, detta är livskvalitet. Eftersom detta är mitt tredje barn och jag är 35 år så är det sista gången som jag har möjlighet att vara hemma så här. Jag ska nu verkligen ta vara på de här sista månaderna och hoppas på en härlig vår och sommar med många långa promenader i solen tillsammans med vänner. På tal om vänner så har jag under den här tiden även lärt känna många nya människor som jag trivs väldigt bra med och som jag känner ha blivit vänner för livet.
På tal om mammaledighet så går min lilla syster och väntar på att föda det barn som hon och hennes somabo väntat på i 9 månader. Att vänta och längta och sedan få föda barn är något helt fantastiskt. Det finns ingenting som går att jämföra med detta. Jag önskar dem lycka till och längtar efter att få hålla i det lilla underverket. Vad stor M kommer att bli nu i jämförelse med den lilla nyfödda.
Idag ska jag ta med 13-åringen till stan han behöver klippa sig, det behövs verkligen.

Vinter igen

Då var det vinter igen, fy! Hade vi haft det här vädret för en månad sedan hade jag jublat och tyckt att det varit en underbar dag. Men nu i slutet på mars blir jag deppig, jag vill ha vårvärme!

I går kväll var jag och min man ute och åt en god middag tillsammans med goda vänner. Det var första gången vi var ute och åt efter att vi fått lilla M. M var hemma tillsammans med mormor och sina två stora- syskon. Vad lätt det är att vara borta när man har storasyskon som är hemma och vet precis hur det ska vara. Både N och J tar ett jätte stort ansvar och är jätte duktiga på att ta hand om sin lillasyster.

Idag ska jag med N till stödteamet i kommunen. Hon ska äntligen få hjälp med sina läs- och skriv svårigheter. Det har tagit tid! Hon går nu i femman. När jag kontaktade dem i teamet och undrade varför det tagit så lång tid fick jag veta att det kommit andra före i kön som de varit tvungna att priorotera. Då funderar jag vad ska hända för att man ska bli prioriterad. Ska man vara ett problem för klassen och läraren? Så en tyst, snäll tjej som har svårigheter som bara berör henne hon får vänta. Är det rättvist? Hoppas nu att vi kan få någon hjälp.

Idag är det våffeldagen, ska in till stan en sväng och det vore gott att äte en eller två men jag vet inte vart man kan få tag i det. Förmodligen så blir det nog så att jag får ta fram vårt våffeljärn i kväll istället.